Skräm mig inte sådär pappa..
Igår hade mamma lämnat ett meddelande på mobilen och när jag lyssnade av det så lät hon glad.
Men du vet den där känslan om att något har hänt, den dök upp. Och som vanligt så skakar man ju bort den eftersom den inte brukar vara riktigt rätt.
När jag ringer upp så svarar mamma glatt -men hej! Nu vart du överraskad att det var jag som ringde dig! Haha..
Jag hörde att hon försökte hålla lågan uppe. -jo du. Rösten blev allvarligare. -pappa har fått en stroke och ligger på sjukhus, men han mår bra. Han gick från bilen in till sjukhuset själv och mår bra.
Efter det kändes det knäppt. Jag har haft skakis stunder. Skakar och blir nervös. Jättejobbigt. Men han mår ju bra.
Jag hade gärna släppt allt och åkt ner till honom. Men jobbet sköter sig ju inte självt. Skulle något däremot hända nu, något värre, så skulle jag må så himla dåligt att jag inte värderade att åka ner och träffa honom i stället för att jobba.
Såna tankar är värst. Allra värst!
Usch, så ska jag inte tänka men det är den bergodalbanan jag upplever nu.
Han mår bra, han kunde ha dött, han mår bra, Tänk om något händer igen, men han mår ju bra nu, är hand tid snart slut?, men HAN MÅR JU BRA NU!
Fan!
Usch.
Coola farsan!
https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/2605758/images/2012/pic_192211760.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2605758/images/2012/pic_192211760.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2605758/images/2012/pic_192212005.jpg" class="image">
